Dagens Nyheter – 23 maj 1873, sida 1

-— äl — Tro mig, medlet är ej hälften så äfventyrligt som den af er tillstyrkta belägringen skulle vara. Guds död! — det är hög tid att vi ändtligen få veta, huruvida denna galge, som vi redan alltför länga skådat i anderom, pkall eller ieke skall blifva vår Raouls öde... Men den: för ert möto med herr de Csvihac utsatta timmen nalkas; det är bäst att pi straxt anträder resan, för att icke komma för sent. Tillåt mig, min fröken, erbjuda er min häst. Diana blef, oaktadt hon i början vägrade mottaga kaptenens anbud, slutligen derti!l öfvertalad och satte sig upp på den väldige gångarens rygg. Maurevert ledde hästen vid tygeln, och Lehårdy följde äfven med, bärande äfventyrarens musköt. Efter en mödosam vandring . anlände det lilla sällskapet, utan något nämnvärdt äfventyr, till mötesplatsen, hvarest herr de Canilhac redan infunnit sig. Vid åsynen af Maurevert gjorde guvernören öfver provinsen Auvergne en åtbörd af öfverraskning och antog en förargad min, så att det tydligt syntes, att detta sammanträffande föga behagade honom. Kaptenen trädde emellertid fram till guvernören och helsade på honom ytterst förbindligt. — Nådigaste herre, sade han, det är blott kapten de Maurevert — icke högste befälhafvaren öfver Jemnlikhetsligans armå — gom BIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. Si.