Dagens Nyheter – 21 maj 1873, sida 1

MV belägenhet, uppriktigt utsäger hvad jag tänker — anstår er ej, hvarken såsom ädling eller vän. — Fröken dErlanger, svarade Maurevert lugnt, om himlen hade gjort mig till en qvinria ock jag vore förälskad i chevalier Raoul, så är det antegligt att jag skulle föra precis samma språk som ni nu förer. Men just emedan mitt förhållande till chevaliern är ett helt annat än ert, så uppfatta vi den föreliggande frågen från alldeles olika synpunkter. Hos er talar bjertat — hos mig erfarenheten. Den som är vis, försöker icke att omgestalta händelserna efter sitt eget godtfinnande; han låter sig endast angelöget vara att så mycket som möjligt draga fördel af dem. Den overksamBet, som ni förebrår mig, har åtminstone det goda med sig, att Raouls belägenhet derigenom icke förvärras, under det ett en mindre välbetänkt verksamhet lätteligen skulle kunna hafva till följd ett påskyndande af hans af: rättning. Detta något brutala svar gjorde den urga flickan särdeles brydd och förlägen — ej underligt, då man betänker att hennes kärlek till Raoul, som hon hittills dolt i sia själs djupaste gömmor, blifvit så plötsligt och på ett så indelikat sätt af kaptenen framdragen i ljuset. Dock varade hennes bryderi icke länge. Hon upplyftade hastigt sitt hufvud, och under det en ädel hänförelse strålade ur hennes ögon; utropade :hon: BIDDABEN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA, 830.