ändringar i och tillägg till strafflagen samt gällande bestämmelser om verkställighet af straffarbete och fängelse. — Kammaren biföll efter ett meningsutbyte mellan grefve Sparre, som yrkade afslag, samt hr Philipson, med 63 röster mot 17, utskottets hemställan mom, 1, att riksdagen måtte för sin del besluta, att de 2 företa momenten af 19 2 kap. strafflagen skola erhålla följande lydelse: Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde förklaras hafva förverkat medborgerligt förtroende för alltid, eller för viss tid, hvilken ej må sättas kortare, än ett, eller längre än tio år, utöfver den ådömda strafftiden. Äfven mom. 2, i hvilket utskottet hemställt att riksdagen måtte för sin del besluta, att 2, 3 och 6 SS af 5 kap. i strafflagen skola erhålla följande lydelse: 2 S. Begår den brott, som fyllt femton, men ej aderton år; varde dödsstraff eller straffarbete på lifstid till sådant arbete från och med två till och med sex år nedsatt; och må jemväl annat straff, efter omständigheterna, nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort. Den, som vid brottslig gernings Pbonsende fyllt fjorton, men ej femton år, skall, der han pröfvas bafva egt nog urskilniog att gerningens brottilighet inse, straffas som om han fyllt feraton år. 3 S. Dömes brottsling af den ålder i 2 sägs till straff för brott, som i allmänhet medför förlust af medborgerligå förtroende, då skall han ej till sådan påföljd dömas; vare dock oskicklig att, intill dess den ådömda strafftiden utlöpen är, vittnesmäl aflägga. Ej heller skall brott, som någon i den ålder begått, honom tillräknas till förhöjning af straff för återfall i brottet, der sådan förhöjning särskildt i lagen utsatt finnes, efter ty i4 kap. 11 S säges. 6 S. Pröfvas — — — då gälle om nedsättning af straff hvad i 2 säges. ; blef af kammaren bifallet, trots grefve Sparres afslagsyrkande, som bemöttes af hr N. Pettersson, Mom, 3 3:0) att k. m:tz3 ofvanirtagna nådiga proposition om antagande af förordning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum måtte af riksdagen bifallas; blef äfven bifallet, hvaremot mom, 5 4:0) att riksdägen för ein del beslutar en författning af följande lydelse: Har den, som till atraffårbete dömd är, då domen till vörkatällighet förekommer, ej fyllt aderton år, eller begick han den gerning, derför han dömd blifvit, i saknad af förståndets fulla bruk, såsom i 5 kap. 6 strafflagen nämnes, eller är fara eljest för hafid, att vistande i enrum kan blifva menligt för hang helsa eller sinnestillstånd; då ege fångvårdsstyrelsen förordna om lämplig inskränkning af den tid, hvarunder han eljest bort i enrum hållas, eller att hän genast skall i gemensamhetsfängelse insättas. blef på grefve Sparres yrkande afslaget med 44 nej mot 29 ja. Mowm, 5 5:0) att riksdagen måtte genom underdånig ekrifvelse anhålla att k. m:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej strafflagen och författningarne angående verkställighet af straffarbete och fängelse böra undergå förändring i den syftning, att förbrytare under aderton år må kunna, 1stället att, för undergåeude af ådömdt straff, hållas i de vanliga straffanstalterna, insättas i särskilda af staten eller med konungens tillstånd af enskilde inrättade förbättringsanstalter, der en för deras sedliga upptuktelse och fysiska utveckling mera ändamåleenlig behandling kan dem egnas; äfveäsom att k. m:t behagade till nästa riksdag framlägga de förslag i ämnet, som påkalla riksdagens medverkan eller godkännande. och mom. 6 i 6:0) att riksdagen i den underdåniga skrifvelse, varom under punkt 5 handlas, jemväl anhåller, det k. m:t-täcktes tega i öfvervägande, huruvida ej strafflagen och författningarne aogående verkställighet af straffarbete böra undergå förändring i den syftning, att, i enlighet med grunderna för det så kallade progressiva fängelsesystemet, till straffarbete dömde förbrytare må tillåtas att, om de ej genom sitt uppförande inom fängelset gjort sig deraf oförtjenta, under sista delen at strafftiden åtojuta ett större mått af frihet, så att den, som varit längre tid i enrum innesluten, ej nöd: gas omedelbart derur utträda i det fria, och att gemensamhetsfången, innan han lösgifves, förflyttas i någon anstalt, inrättad af staten, eller med konungens tillstånd af enskilde, af den beskaffenhet, att fången, på samma gång han hål leg till tvångsarbete, dock tillerkäsnes större sjelfbestämningsrätt än med den vanliga fängelsefisciplinen ötverensstämmer;Bsamt att k, m:t behägade till nästa riksdag framlägga de förslag i ämnet, som påkalla riksdagens medverkan eller godkännande. biföllos. Äfven grefve Sparres afslagsyrkande å mom, 6 bemöttes af C. 4. Larsson, Slutligen bifölls utan diskussion lagutskots tets utlåtande i anledning af k. m:ts prop. med förslag til förordning angående verkställighet, i vissa fall, af straff, ådömdt genom icke laga kraft egande utslag. : h rn åtskildes ej förr, än kl. närmare alf 5, Ofriga ärenden. Första kammaren godkände statsutskottets memorial mnied förslag till de stadganden an gående riksgäldskontorets skulder och fordringar, som böra införas i det pya reglementet för detta verk, samma utskotts förslag till stadganden i riksgäldsköntorets reglemente angås ende de vid föregående riksdagar beviljade, men vid detta års början änvu icke utbetalda statsbidrag samt samma utskotts memorial innehållande formella åtgärder med anledning af riksdagens fattade beslut. Utskottsarbeten. Lagutskottet har i anledning af i ämnet väckta motioner tillstyrkt en und. skrifvolse