-— gZ00 -— med Dianas kärlek, skulle så hastigt bli nedbäddad i grafven. Ni skrattar kanske åt mina grundlösa illusioner, men jag känner inom mig en styrka, som ingen bödel förmår besegra. Jag rår icke för att jag tror mig komma att utföra många stora bedrifter bär i verlden. Nej, nej, kapten, jag säger ännu en gång: jag vill icke döl — Vid min skyddspatron! utropade Maurevert; alla lifdömda äro hvarandra lika. Det är omöjligt för dem att tänka, det de inom en kort tid skola vara förvandlade till stinkande lik. Men emellertid är jag rätt belåten öfver att ni förkastat mitt anbud. Dst skulle ha varit förfärligt påkostande för mig att göra er den der tjensten... Han tystnade plötsligt och uppgaf ett rop af glädje. — Vid Belsebub! — broder Raoul, jag har fått en ingifyvelse, en ypperlig ingifvelse!... Kors för tusan böflar! jag hade så nära glömt att jag lofvat vid min heder att icke lemna er någon upplysning i afseende på sättet för er befrielse. Jag måste hålla munnen på mig. Så mycket kan jag emellertid säga, min käre vän, att — ännu är ej allt Kopp ute. Det var förb—dt klokt af er att ni inte lät mig afskära er lifstråd! — Kapten, sade Benoist, den tid, inom hyilken dettas samtal, enligt herr markisens befallning, skulle vara slutadt, har för länge