Dagens Nyheter – 20 maj 1873, sida 1

-— Se — Godt, chevalier!... Hvem vet? — kansko ka vi att motse en ny syndaflod? — Jag är fästad vid lifvet, kapten, emedan jag älskar Diana dErlanges, emedan jag i min kärlek till henne skall finna styrka att bära det olycksöde, som förestår mig. Förr eller senare skall historien, som kommer att föra mitt namn till efterverlden, gifva mig upprättelse för hvad jag nu får lida. — Min käre Raoul, svarade Maurevert efter en kort tystnad, vore det blott fråga om skampålen, skulle jag ej ha visat mig så tjenstvillig; men jag har ännu ej omtalat för er allt som blifvit mig meddeladt af markisen: till gisslet och skampålen ämnar han lägga galgen! Skulle det då icke vara hundra tusen gånger bättre att på ett välvilligt sätt bli afdagatagen af en vän? Chevaliern förblef en stund tyst; dock syntes den sista förfärliga underrättelsen icke göra något synnerligt intryck på honom. — Kapten, såde han slutligen helt lugnt. Ert senaste meddelande förändrar icke i ringaste mån mitt beslut. Jag inser lika väl gom ni att markisen är alltför feg för att icke äfven vära grym; han har redan i en så hög grad öfvörträdt lagen, att han ej lärer tveka att fullborda sitt blodiga verk; men oaktadt således mitt öde synes afgjordt, hoppas jag döck — jag vet icke af hvad skäl — att min död ännu är långt aflägsen. Det förefaller mig omöjligt att jag, som just nu välsignats