Dagens Nyheter – 20 maj 1873, sida 1

— 225 — måste dröja, tills första utbrottet af förtjusningsfebern gått öfver. Helt och hållet upptagen af gina Jljufva tankar, förblef Raoul länge tyst. — Kapten, utropade han plötsligt, lik en person som väckes ur en dröm, jag vill lemna detta ställe — jag vill återvinna min frihet! Huru skall detta tillgå? — Ack, min bäste vän! jag lofvade markis de la Tremblays, när han gaf mig tillstånd att aflägga ett besök i detta fängelse, att jag icke skulle meddela er någon upplysning eller ge er pågot råd, hvarigenom er flykt skulle kunra underlättas. Derför är det mig alldeles omöjligt att besvara er fråga, huru gerna jag än skulle vilja det. Allt hvad jag har rättighet tillögga är att jag å min sida skall göra mitt bästa för att gagna era intressen. Vid min adelsmannaära, Raoul, svär jag att jag inner: ligt håller af er. Jag vet att denna bekännelse i era öron icke på långt när har samma värde, som om den afgifvits af fröken dErlanges, men härutinnan är er uppfattning oriktig. En modig och företagsam krigares tillgifvenhet är tio gånger dyrbarare än en ruinerad frökens kärlek! — Jag tror mig kunna bevisa detta för er — Tack, gode Maurevert... Men låt mig ru göra er en annan fråga. Har markisen underrättat er om sina afsigter med mig? Hvilken behavdling har jag att vänta af honom? RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. 29).