Dagens Nyheter – 19 maj 1873, sida 2

Aldo från ni fått den vackra guldkedja, som pryder ert bröst. Den är så förwaderligt lik en kedja, som jag en gång fick af hertigen af Guise, och hvilken frånröfvades mig efter en batalj, hvarunder jag blef svårt sårad och qvarlemnades såsom död på valplatsen. Om händelse: vis krigslyckan skulle fört samma kedja i era händer, är jag böjd för att erbjuda er en hederlig betalning derför; ja, jag skulle knappast sky någon uppoffring, för att komma i besittning af en tingest, hvarvid för mig så kära och hedrande minnen äro fästade. — Denna guldkedöja är icke densamma, som ni förlorat, genmälde herr de la Tremblays. Den har blifvit gjord på beställning af mig utaf min egen guldsmed. Det skulle emellertid glädja mig obeskrifligt, om ni ville göra mig den äran mottaga den såsom en gåfva. — Ah, markis! ett erbjudande, framstädlt på ett så artigt och angenämt sätt, Vore det i högsta grad opassande att afslå. Jag antager det af allt mitt hjerta. Ännu ett. ord, jag ber. Naturligtvis är det ej er mening att muta mig med den magnifika presenten? Nej, jag ser det på er min, ni ger mig full frihet att handla efter godtfinnande. Farväl, herr de la Tremblays! Var viss om att jag skall använda alla möjliga medel för att befria min vapenbroder, chevalier Raoul de Sforzi. Efter att ha satt den gyllne kedjan om halsen på sig, helsade Maurevert markisen med