Dagens Nyheter – 19 maj 1873, sida 1

SAR NN till lokaler, afsedda för slottsherrns fiender. Benoist framtog en nyckel och öppnade dermed en af dessa dörrar. — Stig på! sade han helt lakoniskt. Den syn som nu mötte Maureverts blick var sådan, att den eljest så fryntlige och förskräckte mannen kände en rysning genomfara sina lemmar, under det att en djup suck framträngde ur hans bröst. Chevalier Sforzi låg på en bädd af unken halm och var försänkt i en tung sömn. Hans utseende hade undergått en otrolig förändring. Hans bleka kinder, hans magerhet, hans okammade hår gjorde honom oigenkänlig; under tolf dagar hade han åldrats mera än andra på tio år. — Min stackars vän! utbrast Maurevert. Hvad han måste ha lidit! Han lutade sig ned och vidrörde sakta den sofvande chevaliernB axel. — Här är er vapenbroder, er vän — vakna för att öfvertygas om hans hängifvenhet! Sforzi slog upp ögonen och igenkände Maurevert. — Ah! är det ni, kapten? Jag visste att ni icke skulle öfvergifva mig. — Skulle jag öfvergifva er innan den tid gått till ända, som vårt kontrakt omfattar — aldrig! utropade Maurevert med värma. Men det har varit förenadt med ganska stora svårigheter att få råka er. Ni ser här skurken Benoist, som står och lyssnar till hvad vi