Dagens Nyheter – 17 maj 1873, sida 1

— Guds död! — kapten, akta er! Välviljan för den person ni nämt måste ha gjort er galen, eftersom ni kommer för att lägga ert hufvud mellan yxan och stocken. — Så vidt jag begriper, herr markis, svarade Maurevert, i det han trotsigt satte ena handen i sidan och fästade på sin interlokutör en utmanande blick, innebär detta tal en hotelse mot mig, herrarnes af Guise tjenare. Det låter nästan, som skulle ni vilja till skynda mig en grym och våldsam död, Parbleu! Jag märker att man icke ljugit, då man påstått att jag i er skulle finna en hätsk fiende till Guaiserna. Ni har hotat att halshugga mig; herr de la Tremblays! Jag skall icke glömma detta förhållande... Emellertid har jeg ej skäl att bli alltför mycket förvånad öfver ert sätt att behandla mig, ty — är jag icke en af huset Lothringens förnämsta officerare? Det är herrarne af Guise ni vill föro: rätta i och genom mig. Er afsigt är så tydlig, att för mig något tvifvel ej vidare återstår... Na — hvarför tvekar ni att kasta mig i fängelse? Under det att Maurevert talade, afspeglade markisens ansigte de stridiga tankar och känslor, som för ögonblicket rörde sig i hans själ, Åtskilliga gånger syntes han färdig att lyda sin vredes ingifvelser, men för hvarje gång segrade klokheten öfver den vilda passionen. — Kapten, svarade han efter en kort tvekan, en sådan häftighet anstår ej en person