Dagens Nyheter – 17 maj 1873, sida 1

-— ÖS LU ning, och med den mest naturliga min i verlden svarade han: — Huru! skulle chevaliern ha förolämpat er? Derom var jag alldeles okunnig. Jag skulle i ert ställe icke ha haft tålamod att så länge uppskjuta min hämd. Efter all samnolikhet skulle jag genast utmanat honom på duell... Det tjenar således till intet att jag vidare försöker utverka hans befrielse? — Till intet, kapten. Som vi emellertid nu äro på tu man hand och inbegripnai ett vänligt samtal, så tillåt mig säga er; att ni gjorde orätt uti att vägra mig det biträde; som jag för någon tid sedan bad er om. Eröfringen af Tauve skulle för er ha blifvit en ganska vinstgifvande affär. Maurevert suckade. — Jag vet, markis, sade han, att jag skulle kunnat förtjena rätt dugtigt på den saken. Men oturen var med i spelet. Jag hade afsluti ett vänskapsförbund med chevaliern dagen innan jag lärde känna er. — Och fortfar detta förbund ännu? — Ja visst — kontraktet gäller för ett år Jag gissar hvad ni i denna stund tänker — ni skulle vilja säga mig, att hedern bjuder det jag aldra minst nu, då Sforzi befinner sig i en så ytterlig nöd, bör öfvergifva honom; och jag medgifver, att det är min pligt att med alla medel, som stå mig till buds, söka rycka honom ur ert våld. Mon dieu! — ni kan vara förvissad, herr markis, att jag hvarken