Dagens Nyheter – 17 maj 1873, sida 1

Sem v era år. Den lugne och försigtige mannen lyssnar uppmärksamt till hvad som säges honom och tänker noga innan han svarar. Om ni behagat egna den ringaste uppmärksamhet åt mina ord, skulle ni ha sparat er besväret att, såsom ni nu gjort, bemöta hvad som aldrig blifvit yttradt eller menadt. Jag har aldrig tänkt på att hota er. Ni har kommit hit, efter det jag sändt er ett lejdebref, bärande min namnteckning och mitt sigill; Er person löper derför ingen fara. Ni eger frihet att lemna slottet, när ni behagar. — Jag har alltså misstagit mig, herr markis, då jag trodde att ni hotade Guisernas ödmjuke tjenare med döden, yttrade Maurevert och antog dervid en nedslagen min. Jag kan icke förmoda annat än att er försäkran än sann. Må vi derför fortsätta vårt samtal: Herr de la Tremblays bet sig i läppen och försökte le. — Fortsätt, sade han. Jag hör er. — Markis, återtog Maurevert, ert beteende mot herr chevalier Raoul Sforzi kan ur ingen synpunkt gillas. Icke ens i krigets lagar eller bruk skall ni finna en förevändning derför. Då ni tog chevaliern till fånga, var han icke att anse såsom en af era förklarade fiender; han befann sig ej heller i ett fiendtligt läger. Intet, alldeles intet, berättigar er att förfoga öfver hans person. Dessutom är herr Sforzi af ädel börd. För böfveln! det duger