Dagens Nyheter – 16 maj 1873, sida 2

Friherre Skogman yrkade afslag, på grund af att de båda frågorna om grundskatterna ch indelningsverket blifvit sammanblandade. Friherre Nordenfelt likaledes. Hr von Kock ville gifva sitt bifall, men blott på den förutsättning, att ett fullt tillfredsställande försvarsväsen garanterades. Hr von Geijer yrkade bifall. Hr Wallenberg uppträdde mot åtskilligt af hvad frih. De Geer yttrat och yrkade afslag. — Friherre Furck talade för gin afs gifna reservation, hvilken går ut på en afskaffning under 40 år af grundskatterna. Grefve Henning Hamilton yrkade rent afslag på hvad föreslagits angående indelningsverket; hvad grundskatterna beträffade, instämde tal. i frih. Funcks reservation. Hr Rydin fann sig visserligen ej rätt tilltalad af utskottets motivering, men som det vore af vigt att få bort denna olyckliga fråga, som så länge väckt split och undanskjutit andra vigtiga, och som ordnandet af försvarsver: ket fordrade det, ville tal. yrka bifall. Hr Montgornerys Cederhjelm yrkade afslag. Hr Tornerhjelm yrkade bifall. Grefve C. G. Mörner talade mot förslaget, men framställde intet positivt yrkande. Hr Berg höll ettlångt föredrag till heder för indelningsverket, hvil ket tal. ännu ansåg vara vårt bästa skydd; emellertid instämde han i frih, Funcks roservation. Som klockan var öfver half 4 e m. och ännu 14 talare hade anmält sig, uppsköts frågans afgörande i denna kammare till nästa plenum. I andra kammåären öppnades debatten af hr Boman med ett längre anförande, hvari han, såsom det sedan öppet uttalades, redogjorde för den s. k, centerns uppfattning af frågan. Han beklagade först att utskottet sammanslagit frågorna om grundskatter och indelningsverk, hvarigenom hvarkeniden ena eller andra skulle kunna få en tillfredsställande lösning. Sedermera beklagade han att utskottet icke förebragt; något bindande skäl för den stora eftergift, som nu föreslås, Han ansåg den icke ha stöd hvarken i någon rättsgrund eller i några billighetsskäl. Jordegendomen iSverige, om man jemför 1809 med 1873, tillgodonjuter nu 2,600,000 rdr i årlig eftergift, om man sammanräknar allt hvad son tid efter annan blifvit jordegarne etfterskänkt i fråga om gamla onera. Det är sant att statsinkomsterna nu mycket ökats och att nya inkomstkanaler öppnats, så att grundskatterna endast utgöra en ringa del af det hela; men härvid får ej glömmas att .statsutgifterna gått parallelt .med inkomsternas tillökning, och staten har icke råd att eftersgänka hvad nu ir fråga om. Talaren och de med honom liktänkande ville dock en Fösning af detta trätofrö, hvarför han, för vin nande af detta efterlängtade mål, äfven ville föreslå en eftergift, den största som hittills ifeågakommit, nemligen en gjettedel af grundskattekapitalet, men det öfriga måste aflösas, och derför föreslog han en tid af femtio år, med en nedsättning periodvis hvart femte år. För ätt få ett förslag i detta syfte och tillika frågorna åtskilda, önskade han dterförvisande till utskottet. Det märkligaste yttrande i öfrigt som föres kom i andra kammaren var utan tvifvel krigsministern hr Weidenhielms, Han yttrade nemligen, att han gillade utskovtets förslag, och att i utlåtandets motivering lika litet som i dess kläm låge någonting, som kunde hindra regeringen från att vidtaga åtgärder i den rikt ning, utskottet angifvit. Hvad krigsstyrelsen anginge skulle hon, dertill lika villig som skyldig, söka utarbeta ett förslag till härordning, i det nu afgifoa syftet. Talaren kunde ej ingå i någon detaljerad redogörelse för det blifvande förslaget; det kunde han dock säga, att det komme att erfordra vida mer arbete; än det som kan äfven med bästa vilja medhinnas till nästa riksdag. Äfven ville han säga, att beväringsmanskapets öfniogar naturligtvis bli beroende af detanslag, som anvisas till bildande och aflöning af befälsstammen; men det är lika gifvet att härordningön måste byg gas på fullt lagfast grund och vara uppgjord med hänsyn såväl till vår trygghet i enlighet med hvad vårt lägo och andra ländors erfar renhet betinga, gom till våra ekonomiska till gångar. Ett vilkor blir dock alltid att en viss procent af de beväringsskyldige måste genomgå en vapenskola, till hvilken kurs. en tid af en eller två månader dock icke kan anses vara tillräcklig. ; Detta uttalande från ministerbönken fram: kallade ej så liten sensation, åt hvilken några tslaro ock gåfvo särskildt uttryck. Hr Carlen nedlade sålunda deremot en .prötest, under förmenande att frågan dock ieke skulle komma att lösas så lätt, som man nu tycktes tro, icke ens med regeringens. medverkan, Tal. hade gått upp i kammaren i, känsla af att han skulle -komma att strida för en förlorad sak; dubbelt. förlorad vore den dock nu efter krigsministerns uttalande, Frih: Gripenstedt angrep äfven regeringen tör att hon vikit för de fjär derlätta. skäl; utskottet förebringat. — Han klandrade äfven frågornas sammanslagning och erinrade om 1867 års riksdags skrifvelse, hvars uttalade åsigter han gillade och ännu fäst höll vid. Äfven hr. Sjöberg angrep regeringen, klahdrande att hot gort sig solidarisk med stavs