och till venster grefvinnan du Barail samt hofvets damer. Bakom de kungliga personerna står deras uppvaktning och vakt. Öfver och bakom hela denna samling af hvad i hufvudstaden för ögonblicket fins mest uppsatt och lysande hvälfver sig en dekoration af tropiska växter. En väldig palm bär sin krona upp i taket; på sidorna derom låter cythisus racimosus sitt rika guldregn hänga breåvid massorna af de sirliga hvita blommorna å spartium multiflorum; man tror sig förflyttad till det sköna landet hvarom Goethes Mignon sjunger. Midt på golfvet stå i täta grupper diplomater, statsråder, norska stortingsdeputerade, riksdagsmän, embetsmän, officerare, börsens magnater, annat borgerligt folk, och mellan dem ser man värdarne ständigt rörande sig för att uppvakta och helsa gästerna, sedan de högtidligt mottagit och helsat konungaparet och till drottningen öfverlemnats en bukett, på hvars hvita sidenband med guldbroderi och guldfransar ett af Stockholms vapen — rosen (utan stjelk och utan törnen) — är i guld broderad på blått fält. Bänkraderna utefter salens väggar äro uppfyllda af hufvudstadens förnämligare damer, icke-dansande i svart, dansande i hvitt siden med släp, med blommor, med guld, med juveler, med allt hvad som ansetts nödigt att föryngra och försköns, med ofantliga hårprydnader, som hvarken göra det ena eller det andra. Till höger om salen är femtio äldstes rum. Konungens och drottningens porträtter upptaga hufvudväggarne. BSedan man — om Man varit der före balen — kastat en blick in i drottningens toalettrum, tapetseradt i veck med blått sidenpopelin, öfverdraget med hvit tyll, möbleradt i blått siden, med speglar och med ett par mönster till kandelabrar af Rörstrands porslin — der, slutligen, kölniskt vatten springer upp ur en vatttenkonst, träder man från femtio äldstes rum ut på det galleri, hvartill öfre balkongen blifvit förvandlad och som sträcker sig utefter börsens fasad. Det är tapetseradt i hvitt moar med blåa friser. Framför de med hvita rullgardiner täckta öppningarne åt torget hänga blå draperier med gula fransar och öfver dem hvita tyllgardiner. Här är på vestra sidan den kungliga logen. Den öfriga delen af galleriet är öppen för alla andra gäster, och här går man ut för att hemta sig från den till slut, i trots af alla fläktar, tryckande värme som frambringas genom menniskomängden och ljusmassorna. Den anblicken är värd att skåda. Marschaller lysa på torgets alla sidor. Mellan dem och börsen står en tät massa af åskådare, som fröjda sig åt musiken, hvilken till deras nöje utföres från nedre balkongen. Ansigtena, stilla, förnöjda, i trots af det fallande regnet, se deruppifrån ut som röda punkter å svart fält. Fönstren i husen rundtomkring torget äro rikt illuminerade. Anblicken öfverraskar; de skiftande ljuseffekterna tjusa ögat, Var den illuminarionen anordnad, så hedrar den uppfinnaren. Till venster om stora salen ligger gula galen, der en buffet lemnar tillfälle att hemta förfriskningar. Ur en liten springbrunn framför kaminen kan man späda pitt vin. Härifrån är utgång till det omtalta balkongsgalleriet. Till lilla börssalen begifva sig vid supåtiden de högre hoffunktionärerna. Blå salongen till venster derom är dekorerad med stora, välbekanta oljemålningar af Arborelius, Edv. Bergh, Billing och Palm, allt svenska vyer. Här supera konungen och drottningen samt ambassaderna, Klubbrummen ha buffets för damer. För herrar i allmänhet serveras i nedre börgsalen. Konungen, drottningen och prinsarne ankommo kl. 9. När de kort derefter inträdde i salen skedde det vid tonerna af Södermang nya marsch. Sedan de intagit sina platser på estraden spelades folksången och afsjöngos några strofer af ett poem. Den första lydde: Välkommen hit uti stadens sköte Som fick sitt sköldebref från Birger Jarl Och ofta med gin kung här Batte möte, Från Tredje Gustaf till den siste. Carl! Det golf, o konung, som du här beträder, Bar äfven dina ridderlige fäder. Det torde vara nog att anföra den strofen. Efter att lefverop höjts för konungen och drottningen öppnades promenadpolonäsen, Kapten Biban, löjtnant Gyllenram, kammärherren Björnstjerna — fungerande som värdar i dansen — beredde med lätthet rum. Drottningen fördes af ingeniör W. Lindberg, af flere; konungen förde fru Benedicks och Haora dammar T förste franmgrägon ÅÄandgada