— 198 — passar inte er, soldater, att ställa frågo? till er general. Derpå vände han gig till en af bönderna, som syntes vara den minst uppretade, och frågade honom: — Hvad är på färde, kamrat? — Nådig herre, en ung bondflicks har i natt blifvit borträfvad af herr de Laverdans tjenare och dervid ytterst illa behandlad. Det stackars barnets föräldrar ha kommit hit till lägret för att anropa er om hjelp. De begära, att vi skola anfalla herr de Laverdan; och det är verkligen hög tid att vi börja tänka på att göra våra systrar, döttrar och hustrur respekterade, Ned med herr de Laverdan! Ett medlidsamt löje krusade Maureverts läppar. — Kamrater, sade han, må vi ej genom öfverdrifna anspråk förstöra vår goda sak och motverka våra vigtigare intressen. Vid den hulda fru Venus! det vore en löjlighet att söka hindra adelsmän från att tillfredställa sina passioner, hvilka de ju ha gemensamma med oss. Herr de Laverdan har förmodligen varit något för ifrig, då Han gaf sin kärlek tillkänna, och sålunda skrämt fickan, så att han måste bota det onda med en enlevering; men hvad rör allt detta oss? Hvad vi fordra, det är att de lägre klassernå ej skola bli plundrade af höga herrar och sålunda försänkta i fattigdom. Vi fordra, att man icko —