-— 1030 — I midten af lägret var ett större, komfortabelt inrättadt tält uppslaget, hvaröfver en hvit fana, prydd med de tre Hljorna, svajade: Detta tält beboddes af högste befälhafvaren öfver Jemnlikhetsligans armå, den vidtberömde kapten de Maurevert. Jätten satti detta ögonblick till bordg och hade framför sig en stekt fågel af väldiga dimensioner. Midt emot Honom sågs gubben Lehardy; sittande på: en trästol. — Jaså; kapten, sade der sistnämde, ni vill inte ingå på mitt förslag att belägra och intaga slottet Fremblays? Maurevert gjorde en axelryckning och antog en medlidsam rhin, på samma gång han stoppade i muhnen ett stycke fågel, som ensamt skulle varit en tillräcklig portion för en vanlig mönniska. — Min stackars Lehardy, svarade han, ert nit förvillar ert förstånd. Hur tusan kan ni tänka, att jag, utan artilleri och med endast femton ömkliga krakar för hela mitt kavalleri, skulle företaga mig att belägra den starkaste fästning i hela Auvergne? Ni måste vara en smula vriden, för att ens kunna sätta något sådant i fråga. — Mön, kapten, fruktar ni ej, att er overksavihet skall bli olycksbringande för chevaliern? Är det ej ett stört underverk att han, efter att ha hållits fången i fjortön dagar, ännu lefver? — Ja, sanningen är, Tyttrade kaptenen, att jag för hvar dag väntar att få höra talas om