Dagens Nyheter – 14 maj 1873, sida 2

— Nåväl? .ropade hon. Lehardy förblef tyst. Hans kinder fuktades af tårar. Hos Diana vaknade i denna stund: en förfärlig aning. Hon förblef stående orörlig i flera sekunder och vågade icke framställa några frågor. Till sist gjorde--hon sen ytterlig ansträngning, för. att. kunna beherrska sig: — Min mor? frågade hon. Lekhardy sänkte sitt hufvud. Derefter pekade han mot himlen. — Död! — mördad! utbrast den unga flickan. — Ja, död — mördad!svarade Lehbardy med dyster stämma. k i Diana kände sig nära att sjunka till-jorden, men det var ännu ett hopp som uppehöll henne; hon.-sporde med knappv hörbar stämma: — Än Raoul? — Också han är utan tvifvel död, fröken. Ingen af slottets invånare, förutom 0ss två, har öfverlefvat-denna. förfärliga katastrof. Den stackars flickan uppgaf ett gällt anskri, derefter utsträckte hon. sina. båda: armar och föll sanslös till marken. : När hon sedan, tack vare Lehardys omsorger, återvunnit medvetandet, yttrade hon. icke ett. ord. ; Först vid nattens inbrott lät himlen henne komma i åtnjutande af den lindring, som tårar skänka; och när hon länge gråtit, började. hon ändt