Dagens Nyheter – 14 maj 1873, sida 2

100 m-—-— uttryck af glädje förmärktes i hans blick. Han lemnade stolen, der han suttit, trädde långsamt fram mot den many hvilken han så bittert hatade, och betraktade honom en stund under tystnad. Hans anlete, som tidigt härjats af passionerna, afspeglade alla de låga känslor, som nu rörde sig i hans hjerta. Det syntes att han njöt oändligt vid tanken på den förestående hämdens ljufhet. Raoul underkastade sig denna mönstring utan något slags opposition. -Äunu till ytterlighet uppskakad och matt i följd af.dennyss utkämpade striden, såg han endast oredigt och förstod nästan icke alls hvad som försiggick omkring honom. Först då markisen. lät höra sin hånfulla stämma, väcktes han plötsligt ur det dvallika tillstånd, hvari han en stund befunnit sig. — Det förvånar mig ingalunda, sade herr de la Tremblays, att finna er här. Jag visste alltför väl, hvad slags folk fru dErlanges engagerat i och för upproret mot sin laglige herre, för att ej vänta att träffa er i hennes slott. z — Min herre, genmälde Raoul; i det han sökte återvinna sin kallblodighet, ert uppförande öfverraskar icke mig nera än min närvaro öfverraskar er. Feghet och grymhet följas vanligen åt, markis. Ert beteende mot fru GErlanges är er värdigt. Huru stolt ni nu måste vara öfver er nattliga bedrift! Menniskor mördade i sina sängar : en ädel. och