Dagens Nyheter – 14 maj 1873, sida 1

På hans ena kind aftecknade mig tydligt, i röda linier, spåren af denhand som :slagit honom; hans öfverläpp darrade konvulsiviskt, och tr ögonön framlystö den meöst vilda och öförsonlig vrede. På hans panna — -somi förunderlig grad liknade: Raouls — förmärk. tes ett nät af blå, uppsvällda ådror. Un. der mör än en minut stod han tyst och betraktade sitt offer; slutligen öfverfor ett hemskt leende hans ansigte; och han yttrade: :— BVoldater, binden hårdt denne galning och lemnen honom icke en sekund ur sigte, förrän vi anländt till mitt slott! Det började redan dägas, när markis de la Tremblays bröt upp från slottet Tauve. Den bedröfliga anblick, som fru dErlanges nyäs förut så tröfliga, leende och fridfulla boning nu företedde, vilja vi ej söka beskrifva. Det var en af dessa fasansfulla taflor, som ej med pennan kunna måläs: En del af markisens krigare qvarlemnades såsom besättning på Tauve för den händelse att herr de Canilhac, dön kunglige guvernören öfver Auvergnö, skulle 8 kronans vägnar göra ett försök att sätta Big i besittning af slottet. ; Man mäåste povilkorligen läsa och åter läsa de autentika:-handlingar rörande 16:d6 ärhundrådets historia, som finnas att tillgå, för att kunna tro På de gräsliga plundringar och oörhördå våldsbragder, som idetta tidehvarf så ofta förekommo. Säkert är emellertid, att