Dagens Nyheter – 14 maj 1873, sida 1

— 188 — äfven hennes döda kropp, och hela hans varelse begynte. skälfva af fasa. Han satte sina båda händer framför ögonen, likasom för att förjaga den hemska synen; och då han åter kastade blicken på de föremål, som omgåfvo honom, var denna blick förvirtad — den talade, hästan om vanvett. Det förhöll sig också verkligen så att det förskräckliga slag, kom drabbat hans hjörta, hardt nära beröfvat honom förståndet. Han tviflade sjelf på sitia sinnens vittnesbörd och frestades att tro sig hemsökt af en elak dröm. Emellertid fattade han ganska -snart. hela den bittra, hemska, fasansfulla sanningen. Na — Nedrige skurk! ropade han, förgäfves sökande eftör sitt svärd. . Derpå trädde han ursinnig fram till markisen, och då han kommit denne mycket nära, tilldelade han honom plötsligt ett slag midt i ansigtet med flata handen. Markisens rTaåseri låter icke med ord beskrifva sig. Hans första handling böstodi att rycka dolken ur gördeln; men nästan ögonblickligen kastade han den åter ifrån sig. — En så ringa hämd skulle ej kunna tillfredsställa mitt hat, utbrast hän. Låt honom vara, fortfor han derefter, då han .såg mina män ruså mot Sforzi; dönne herre tillhör mig. För hundra tusen guld: 6cus skulle jag ej afsäga mig detta rof. Åhl varen lugna, mina vänner, jag skall hitta på ett straff, som svarar möt brottet!