Dagens Nyheter – 13 maj 1873, sida 1

— Galna trollpacka!. mumlade Benoist och aflossade skottet. br mA Den . olyckliga fru TErlanges nedsjönk till golfvet, hviskande: — Allsmäktige Gud! tag min dotter i ditt beskydd! Markis, jäg. förbannar er! Hon var död. . Detta fasansfulla mord syntes icke röra Benoist mer än den mest alldagliga händelse ; han sparkade undan slottsfruns lik och gick ut ur rummet. Den tappre Lehardy hade, sedan han underrättat: chevaliern om slottets intagande, genast skyndat: att uppsöka Diana. Men, lyckligare än Raoul, hade han icke mött några fiender på vägen och sålunda utan hinder uppnått sin unga herrskarinnas räm. Han fann Diana, som vaknat af bullret, redan uppstigen och till en del klädd. Med få ord förklarade han för; henne huru sakerna stodo och öfvergick derefter till hvad som var mera angeläget. — Var icke. orolig, fröken, sade han; jag skall göra , mitt bästa för att rädda er. Följ mig! — Hvart, Lehardy? — Endast några sieg härifrån, i er tjenstflickas rum, finns en lönndörr, till hvilken jag har nyckeln. Genom en smal gång, som löper från. densamma, kommer man ut ur slottet. Skynda er, fröken! Ögonblicken äro dyrbara. : — Men — min moder? ...