Dagens Nyheter – 10 maj 1873, sida 1

-— iUVdJ -— numera derom okunnig. Dessa oskyldiga och barnsliga förtroenden, som de meddelade hvar.andra, försänkte dem bägge likasom i en förtjusande dröm, så att de helt och hållet glömde de moln, gom förmörkade framtidens horisont. Ingen af dem tänkte på att markis de la Tremblays fanns till... Emellertid var detta lif, som de nu förde — tyvärr — alltför Jjuft för att kunna räcka länge. En dag efter middagsmåltiden bad fru YErlanges, att chevaliern skulle stanna bos henne, emedan hon hade något att säga honom; och sedan betjeningen lemnat rummet, yttrade hen i sträng ton: — Chevalier Sforzi, gästfrihetens lagar äro heliga, och de binda icke mindre gästen än hans värd. Jag erfor i går genom en tjensteqvinna att min dotter, glömsk af det passande, brukar tillbringa flera timmar om da: gen tillsammans med er i trädgården. Jag vill ej förebrå er den brist på finklnsla, som ni ådagalagt genom att sålunda missbruka en ung flickas okunnighet — och jag blir er förbunden, Herr chevalier, om jag slipper höra några förklaringar i detta afseende. Jag har sagt allt detta endast för att motivera den befallning, som jag finner mig nödsakad att gifva er, och hvilken lyder sålunda: Ni skall lemna slottet Tauve sednast i morgon! Detta slottsfruns tal uppjagade en rodnad af vrede och förtrytelse på chevaliernas kinder; RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. P0.