Dagens Nyheter – 10 maj 1873, sida 1

La RA stod markisen med sitt svärd i skidan och sin fjäderprydda hatt på hufvudet. Ehuru han bemödade sig att visa samma lugn som slottsfrun, märktes lätt af ansigtsmusklernas rörelser och den olycksbådande eld, som flammade i hans ögon, att han i denna stund helt och hållet regerades af sina låga passioner. — Markis de la Tremblays, sade fru TErlanges, dessa nya nödrop bevisa, att detgudlösa verket ännu ej är fullbordadt, och att sålunda en möjlighet finnes för er att — om ni vill det — rädda åtminstone några af mina stackars tjenare. För er egen frälsning i en ennan verld ber jag er, markis de la Tremblays, att ni måtte genast göra er myndighet gällande mot mördarne till förmån för offren! — Min fru, svarade markisen, utan att röra sig ur stället, kriget har sina reglor, som måste följas, huru påkostande det än ibland kan vara för ett känsligt hjerta. Dessutom har jag redan lofvat mina soldater att lemna Tauves garnison i deras våld — och en bra karl står alltid vid sitt ord. — En bra karl! utbrast fra TErlanges i en ton af det djupaste förakt. Ah, markis, om ni i er otro skrattar åt Guds rättvisa, så motsäg åtminstone icke denna verldens dom, kalla ej en tjuf och mördare för en bra karl! — Min fru! ropade markisen, som bleknade vid denna förolämpning, missbruka ej längre mitt tålamod. Glöm ej att ni, såsom min vasall, är skyldig mig lydnad och respekt.