Dagens Nyheter – 9 maj 1873, sida 2

sen att ertappa en f. d. kypare vid namn C. E. Sporrong, som från den 4 december sistlidet år till samma dag han häktades, eller den 3 april, begått icke mindre än 94 särskilda stölder. Målet har tre gånger, senast i tisdags, varit föremål för ransakning vid rådhusrättens sjette afdelning. De båda första ransakningstilltillena upptogos uteslutande af Sporrongs redogörelse för huru stölderna blifvit begångna och huru han lyckats blifva af med det stulna. Men tilli tisdags voro äfven de pantlånare, hos hvilka Sporrong pantsatt de stulna effekterna, kallade, och alla dessa, till antalet tio, inställde sig också då målet påropades, hvarjemte allmänna åklagaren, t. f. stadsfiskalen P. Cederborg, tillstädeskom jemte vtilltalade, från häktet upphemtade Sporrong. Sporrong vidhöll sin förut afgifna bekänvelse, att han under olika namn pantsatt det stulna, bestående hufvudsakligen af klädespersedlar, hos pantlånarne; men ingen af dessa ville medgifva, att de begått någon förseelse, utan angsågo sig vara i sin goda rätt och bestredo målsegandenas yrkanden att atan lösen återlemna ide stulna sakerna. Allmänna åklagaren åtalade emellertid nedännämda KroNnare dels för medveten delaktighet i stölden, dels ock för det de, ehuru utan vetskap om stölden, emottagit gods, hvars ärliga åtkomst de haft skäl att misstänka, nemligen OC. Wrang, för belånade 2 panter, A. Svensson d;o 3, C. J; Pettersson, E. Ullander och A. Nilsson d:o hvardera 6, D. Eriksson d:o 20, A. E. Unman d:o 23 (byxor och rockar) och C. J. Tillqvist för belånade 25 panter (byxor). Mot de två återstående. -pantlånarne Johansson och P. Nilsson ansåg sig åklagaren sakna anledning att föra någon ansvarstalan. — Målet TER RÄDHUSRÄTTEN. Tryekfrihetsmrål. Utslag i det af restauratörsenkan U. Svensson mot ansvarige utgifvaren af tidningen Fäderneslandet, konstförvandten Öfverlind, väckta åtal afkunnades i går af rådhusrättens 4:de afdelning, och förklarade rät. ten, enär juryn med nej besvarat frågan öm artikeln. vore brottslig eller ej, svaranden frikänd från allt ansvar, hvaremot käranden dördes skyldig ersätta svarandens rättegångskostnader med 25 rdr. LANDSORTEN, : Åhlanderska målet. Jomlikt rådhubrätfens beslut fortsattes den 28 april å straff. fängelset i Landskrona undersökningen med förre kamreraren M. Åhlander i närvaro af kronoombudet revisorn i fångvårdsstyrelsen J, Ä. Wennerg. Beträffande den iråkade balansen uppgaf Å. ait han ej förr än vid 1871 års början började begagna de under hans vård stående medel och dervid först med vatt för egen räkning använda af fångarnes enskilda arbetsförtjenst; men bur etor summa som då genast tillgreps, kunds Å. nu ej påminna sig. Då Å. sålunda härmed började, hade han inga enskilda skulder, utan blefvo penmningarne använda hufvudsakligen till hans dagliga behof och inköp af bohag m. m., hvarjemte ett i allmänhet dyrare lefnadssätt vållade utgifter. Dessutom uppgifver gig Å. under år 1871 ha på borgensförbindelser gjort förluster, ehurusej af någon vidare betydenhet, hvarjemte han förmenar att han under samma år äfven på kamrerarekontoret mist en delpenningar. Sedan balansen sålunda börjat, ökades densamma alltjenit, ända till dess 3 VA afreste: dock var det fortfarande endast fångarnes arbetspenningar som at honom användes, Först i januari månad 1872 började Å.uttaga af fångarne i Landskrona sparbank insatta medel; efter hvilken tid Å. på särskilda sparbanksböcker dels uttog och dels äfven insatte penningar, utan att han likväl för närvarande kunde närmare utreda förhållandet härmed; dock förklarade Å., det han ville erkänna riktigheten af det balansräkningen bifos gade memorial i afseende å uttaghingarne i spatbanken under januari och maj månader 1872, men anmärkte aw dessa sparbanksmedel jemväl voro fångarnes egna och ej fångvårdsmedel. I afseende på berörda sparbanksböckeflbegtärde A. få antecknadt, stt då, enligt 5 i det för Landskrona sparbank gällande reglemente, deritides insatta medel at större belopp skola uppsägas viss tid innan desamma derstädes få lyftas, så hade, ; då för sådana fångar; kvilka haft större belopp i sparbanken insatta, nådeansökning blifvit till k. m:t afsänd, Å. sämtidigt härmed låtit i esparbanken till betalning uppsäga deras. der innestående penningar samt dereft.r vid förtailotiden uppburit medlen, hvilka vid de tillfällen, då nådeansökningarne afelegita, åter skulle i sparbanken för fångarnes räkning insatts, något som likväl icke alltid skett, utan hade-Å. istället-angändt dylika medel för egen räkning, och ville Å; med hvad han sålunda anfört ha ädagalagt, att hån vid uppstigningen i sparbanken af fångarnes-berörda medel-icke haft för afsigt att använda. desamma för egen räkring. Af de medel, hvilka Å. sålunda den 11 juni 1872 i sparbanken uppburit, hade han, enligt hvad han nu ville påminna sig, dels påföljande dag för fängelsets räkning betalt en räkning till belopp af 445 rår 20 öre, dels ock inlöst en, enskild skuld till belopp af 6 3 700 rår, så att Å., då han den 12 juni afreste, innebaft högst 900 rdr. Vid ankometen till: Köpenhamn hade Å. der betalt 270 rdr för ångbåtsbiljett till Amerika, och bestod hans kassa vid hans ankomet dit af omkring 500 rdr, hvilka penoniogar emellertid genast blefvo honom fråntagna och sedermera använda fill orvode åt hans amerikanska rättegångsbitftide. Härefter hördes direktören vid: straff-fängelset major von Gegerfelt och bevaknivgsbefälhatvaren löjtnant Tegner, hvilka afgåfvo nödiga upplysningar rörande anledningen Will art fångarnes sparbanksböcker kunnat befinnas i kamrerarens.enskilda vård och förvar, hvilkas, jomts kamreraren Schultz uppgitter vidkommande sättet, på hvilket insättningar och uttagningar af fångars sparbankemedel skett, af Å. till riktigheten vit:ore8, Beträffande den af ombudet, inlemnade balansräkningen erkiiade Å. pu riktigheten af de isamma räkning utförda belopp, utom hvad anginge posten å 5,574 rdr 9 öre, utgörande fångarnes enskilda medel, hvilken post Å. ännu ej hunnit. fullständigt granska, men om hvilken han FaR I GE AA I FET LAR Dö ES PS PF Fig DR a FR