ock hennes bemödande att frambringa ett rikt nyanseradt uttryck; men dels öfverdriften i dessa nyanser och dels deras anbripgande i otid motverka ofta effekten samt vålla ett felaktigt maner, hvars bortlöggande är nödvändigt i hvilket parti som helst. Detta maner består ti den öfverdrifna accentuationen, tonernas isolerande der de borde bindas, deras stundom ännu märkbara vibrerande, m. m. Detta vanställer ej sällan frasen och motverkar uttryckets sanning och skönhet. Fröken Riegos spel röjer, likasom sången, lyckliga anlag, men icke den plastiska utbildningen, ech ej heller den säkra och fina omdömesförmågan; man får väl ännu icke fordra detta, men rolen fordrar det. De sekundära -rolerna medföra öfningar, som småningom leda till de primära. och ej ostraffadt låta kringgå sig; partier pådana som Julia äro, som sagdt, inga studieroler för vybörjare. Dock funnos äfven här momenter som utföllo lyckligare; minst lyckad var deremot morgonscenen efter vigseln (4:de aktens början), som är pjesens glanspunkt och ovilkorligen fordrar en talang af högre ordning. Fröken Riegos framställning fann emellertid en uppmärksamhet som den oöfvade begåfningen ej sällan vinner framför den öfvade medelmättan. Pater Lorenzo har ändtligen lyckats finna en utmärkt representant, nemligen i hr Willman, som t. o. m. nästan lyckades försona åhöraren med det ändlösa vigselformuläret, hyars afnystande eljest kommer outhärdligheten så nära. Hr Arnoldson uppbär nu som alltid Romeos parti med utmärkt och erkänd talang; här och der vore blott hans patos i behof af någon mildring. Mercutios ; Fan anammat är en i vårt språk, åtminstone på scenen, otillåtlig grobianism; hr Årlöerg, eljest en utmärkt Mercutio, råkar också alltid ut för dylika gräsligheter! — Huru länge skall denna vanprydnad qvarstå? Hr Sandstedt, eljest rutinerad skådespelare, är som hertigen ej på sin plats, Andra aktens dekoration är ej rätt lyckad. Balkongen är ock alltför tarflig, helst då dess. sidor äro slutna, och hvem ber väl nånsin sett en balkorg så låg? BSannt är att dess uppflyttning skulle medföra obegvämlighet för Romeos struphufvud, men rätteligen borde alls ingen balkong finnas der: dörren till huset borde, vara öppen, och utanför detsamma en vigna der Julia visar sig. Namnet Montagu är en löjlighet, emedan det i detta -bokstafliga uttel:hvarken låter svenskt, franskt eller engelskt. Man tror sig höra en enfald från landsbygden, sorå är bortkommen så snart främmande namn äro å. bane, W. B BEAR STRUNTRNEETNETRDSSTROSN