Dagens Nyheter – 8 maj 1873, sida 2

lan; många af de män, som skola besluta i frågan, hafva i dessa ämnen åtnjutit undervisning och kunna sålunda helt naturligen för dem hysa en viss förzärlek. Kemien och fysiken äro deremot inom skolan så nykomna, att för dem ännu icke öfverallt hunait utbildas fullt kompetenta lärare och fullt tjenliga lärometoder. Betraktasifrågavarande läroämnen med hänsyn till deras betydelse för utvecklingen af samhällenas ekonomiska resurser, så nekas visst ej, attäfven botaniken och zoologien hafva sitt fulla berättigande till vår tacksamhet för hvad de gjort och till erkännandet, att de kunna komma att ytterligare uträtta mycket godt. Men icke har väl någon! botanist eller zoolog verkat så mycket t. ex. för jordbrukets förkofran som kemisten Liebig inom detta område — hvilket man tycker borde företrädesvis vara föremål för botanikens och zoologiens tillämpning — uträttade genom framställandet af de kemiska lagarne för växtnäringen. Fysiken har gifvit oss, bland annat, jernvägar och telegrafer, hvilka inrättningar ensamma sysselsätta en personal, som är eller blir talrikare än den som är anställd för många af de öfriga samhällsinstitutionerna sammantagna. Utskottets motivering af ändring i det kungl. förslagets 5:te punkt derhän, att på de klassiska linierna historien skulle ingå sågom hufvudämne, torde äfven vara något för litet genomtänkt. Utskottet anser his storien, betraktad dels såsom bildningsmedel i allmänhet, dels såzom grundläggande för andra ämnen, ega en sådan särskild betydelse4 (att hon väl skulle försvara ett rum bland hufvudämnena). Att historiens studium, rätt bedrifvet, skulle utöfyva ett bildande och förädlande inflytande, kan ingalunda förnekas. Men äro våra historiska läroböcker utarbetade för ett sådant syftemål? Hvad är det som i våra historiska läroböcker mest framhålles? Icke är det kulturens män och kulturens arbete, utan det är den råa styrkans män och deras blodsarbete, oftast i vidskepelsens och fanatismens tjenst. Såsom glanspunkter framhållas ej så mycket upplysningens segrar öfver okunnigheten, fördomen, vidskepelsen, som de vunna bataljerna, utan afseende på om dessa verkat till mensklighetens förädlande eller försämrande. På detta sätt kan det historiska studiet lätt verka motsatsen mot bildning och förädling; det kan nemligen uppväcka en falsk föreställning om hvad gom bör uppfattas och eftersträfvas såsom stort och ädelt. Att ifrågavarande studium ej kan vara särdeles fruktbringande, der undervisningen hufvudsakligast går ut på inpluggandet af årtal och data, faller af sig sjelf. För hvilket af de nuvarande öfriga skolämnena historien skulle kunna sägas vara grundläggande, har utskottet glömt att relatera. Historiens upptagande bland hufvudämnena torde derföre åtminstone för närvarande böra åsidosättas, och äfven det kungl. förslagets d:te punkt alltså böra antagas oförändrad. Huru önskvärdt det än vore att kunna meddela vår skolungdom insigter i statskunskap, torde det icke vara välbetänkt att, der man åsyftar : inskränkning i läroämnenas antal, införa nya. Enär utskottets utlåtande är i saknad af den helgjutenhet och den följdriktighet, som genomgå det kungl. förslaget, hvilket senare synes väl tillfredsställa tidens fordringar på en väsentlig reorganisation af vårt skolväsende, kan man ej annat än tillönska det kungl. förslaget all framgång åtminstone i allt som rörer läroämnenas inbördes ställning till hvarandra, Genom förslagets antagande, till ifrågavarande del, utan förändring torde till undervisningsplan erhållas ett sammanhängande och genomtänkt helt, i stället för det lappoch hastyverk, som vanligen åvägabringas, när ett emfattande förslag skall i en handvändning behandlas och en rifver bort ett stycke, en annan ett annat. AosmRXXXXDRÅ—X— OXAR