Dagens Nyheter – 8 maj 1873, sida 1

Kaptenen strök sig öfver mustascherna, i det han sneglade på slottets herrskarinna. — Vid Venus! sade han till sig sjelf; denna qvinna är, när man ser närmare på henne, ingalunda obehaglig, trots sin ålder — en smula stel bara och behäftad med en och annan obetydlig fåra i ansigtet samt något tvär i sitt sätt, men det sista felet kommer endast deraf att ingen tänker på att kurtisera henne. O, Saturnus! — Här erbjuder sig verkligen ett tillfälle att göra lycka i verlden... Saken förtjenar att tagas i närmare öfvervägande. Herre till Tauve! — BSannerligen ett godt slut på en sådan lefnadsbana som min! Huru ofta går man icke att söka sin lycka i andra ändan af verlden och ser henne ej, då hon väntar midtför ens egen näsa? ... Men jag måste träffa Raoul! Knappt hade han kommit ut ur mottagningssalen, förrän han vände sig till Croixmore och sade leende: — Min bäste vän, kanske ni nu inte har något emot att vi uppgöra vår affär? Banditen svarade endast med ett läte som liknade en grymtning. — Min käre Croixmore! utbrast Maure.vert, nu synes ni vilja visa er otacksam igen, Det är mycket fult att vara otacksam, skall jag säga; man förråder derigenom en nedrig själ. . Hvad har ni väl att beklaga er öfver? Har jag inte behandlat er på det mest delikata vis? Hvad skulle hindra mig, om jag