den unga damen betraktade er med särdeles blida ögon. Men för att nu tala om något annat, säg mig — hur tycker ni om fru dErlanges? Har ni inte märkt att hennes ansigte, om det bara hade ett något glädtigare utt yck, skulle vara ganska behagligt? — Hvarför gör ni mig denna fråga, kapten? — Ni har rätt; jag bör verkligen förklara hvarför jag gör en sådan fråga. Den föranledes af en plan, hvilken ännu är helt omogen, men som har ett storartadt syfte. När denna plan blifvit vidare bearbetad i min hjerna, skall jag framlägga den för er. Må vi nu hellre språka om era angelägenheter. Da två vännerna tillbragte återstoden af dagen tillsammans. I skymningen skildes Maurevert från Raoul och lofvade honom dervid att han, innan en vecka gått till ända, skulle låta höra af sig. Derpå lemnade han slottet Tauve för att begifva sig till sin bondarmå. Under de följande fjorton dagarne fortgiek chevalierns tillfrisknande, så att han icke allenast kzunde lemna sängen, utan äfven hvarje morgon taga motion i slottsträdgården. Diana träffade honom der — af en händelse — nästan hvarje dag och gjorde honom sällskap under promenaden. Ehuru både Raoul och den unga flickan iakttogo den största förbehållsamhe; beträffande rätta arten af de känslor, som de ingåfvo hvarandra, var dock ingendera af dem