Dagens Nyheter – 7 maj 1873, sida 2

TRETTONDE KAPITLET, Katastrofen, Under mer än en vecka var Raouls helgotillständ yttörstbötankligt. HaH yråde Kela tidör 4 följt f ex Valda feber. Först vå Hiöde dygnet intfädde Ci förbättring; feberå gaf vika och håtis förstådd klärtade. F följd ef ett lägsionadt öCK förhätligt förbud, Som markis de lå Tremblays ttfärdat, hade ingen läkare kunnat örbällas ät cHeväliern, hvilkön för sitttillfrisknändö sålunda erddst hade att tacka sin starka -kroppskonstitution ock-Lehatäys oäfbrätha ömförger: Htad beträffar DiStå, som fru Tf Erlanges på intet Vilkortillät besöka ck sårade che väliorn, ktutde hoh Ghdast bedja Gud för Honom: 0 . lr De första ord Raoul talade, sedan han återvunpit sansen, gällde den öngå flickan. Lehardy försäkrade Köhöm; ätt hon åf ållt hjerta deltog i håns lidanden, och denna försäkran gjorde hönom oändligt godt) : På mörgonen den tiondö dagen var Sforzi redän Vaken, då Höhardy kom ii hats rum. gamlo tjohåren syntes värå mycket upp— Jag vill icke söka dölja för er, herr chevalier, sadö han; hurä intörligt jag önskar