Dagens Nyheter – 7 maj 1873, sida 1

gande för honom sjelf — jag har atttacka för den lyckan att jag nu ser er åter Vore det icke en skamlig otacksamhet att öfvergifva honom ihans nuvarande belägenhet? Medgif åtminstone, att jag sedan får tillse, det alla de omsorger han behöfver blifvit houom egnade. — Min fröken; yttrade slottsfrun i isande ton, jag har aldrig trott att en dotter skulle kunna. motsätta sig sin moders befallningar. Ert uppförande bevisar att jag hyst en alldeles för hög tanke om nutidens ungdom. Det tyckes som hade barnets pligt att lyda sina föräldrar. blifvit en börda, som de unga nu skynda: vatt. afskudda sig. Er halsstarrighet gör mig stor sorg, min fröken, men på samma gång stärkes. derigenom min föresats att mot er -göra : gällande all den, myndighet, jag såsom moder eger: Nyssbad jag er attgå till ert rum, nu befaller jag er att göra det. Fru dErlanges bittra tal framkallade tårar i Dianas ögon; men hon gaf ännu icke sin sak förlorad. — Moder, sade hon i ödmjuk och bönfallande ton, förlåt min enträgenhet. Det borde väl åtminstone icke anses opassande, om jag, innan jag söker hvilan, förvissar mig om huruvida hr Sforzi är lefvande eller död. — Fröken! ropade hennes moder, ert oskickliga beteende vanärar er och gör mig djupt bedröfvad. Förstår wi inte att, om ni visar ett så lifligt intresse för chevalier Sforzi, så