Dagens Nyheter – 7 maj 1873, sida 1

vw NN att ni i denna stund vore frisk och i stånd att sköta ert svärd. — Hvad: är på färde, Lehardy? Hotas slottet af någon fara? — Jag fruktar det, herr chevalier. — Och hvaruti består denna fara — sög mig det, Lehardy?— Jag vet.ännu ingenting med säkerhet. Allt hvad jag kan tala om för er är att man från vakttornet nyss varseblifvit en talrik trupp, som anrycker mot slottet. — Ni oroar mig, Lehardy! Skynda er genast upp i tornet, och kom tillbaka så:fort ni fått några vidare upplysningar att meddela. Men vänta. .. kom och hjelp mig upp — jag vill hellre gå sjelf... — Huru kan pni tänka på något sådant? utropade. Lehardy. Om jag stötte ett svärd genom er kropp, skulle jag ej göra er större skada, än om jag tilläte er nu lemna sängen. Jag har handlat orätt, då jag meddelade er mina farhågor. Lofva mig, för Guds skull, gode herr chevalier, att vara försigtig och ha litet tålamod. Vänta blott några få minuter på mig — jag skall straxt vara tillbaka. ; Lehardy sprang sin väg, lemnande Raoul helt uppskakad. När den gamle tjenaren efter en liten stund kom tillbaka till sjukrummet, uttryckte hans ansigte icke vidare någon förskräckelse, utan i stället afspeglade sig deri den ytterligaste förvåning. — Nå? frågade Sforzi med oro,