Dagens Nyheter – 6 maj 1873, sida 2

-V mötes. Den djerfhet, Han sålunda ådagalade, räddade måhända för tillfället hans lif, ty herr de la Tremblays, som deraf öfverraskades, hann icke sigta riktigt, hvadan kulan från hans pistol passerade förbi Raouls hufvud, utan att ens snudda dervid. — Hvad vill ni pu göra, usling, när ni endast har ert svärd att lita på? ropade Sforzi, i det han jublande svängde sin värja i luften. Ack, han hade icke märkt sin fiendes andra pistol, förrän herr de la Tremblays aflossade ett nytt skott. Vår chevalier uppgaf ett rop af raseri, som liknade ett såradt lejons rytande. Hans värja, träffad af kulan, hade brustit midt itu. — Förbannelse! röt han och, utom sig af vrede och förtviflan, störtade han mot markisen. Sammanstötningen var förfärlig. Män och hästar kastades till marken. Medan Raoul, som döfvats genom fallet, småningom återvann sansen, infriade Lehardy det löfte han gifvit att göra sitt bästa. Omringad af markisens legoknektar, slog han ideligen omkring sig med sitt svärd. Om ej hans kropp skyddats af en förträfflig pansarskjorta, skulle han för längesedan ha stupat. Men ehuru hans ansträngningar efter all sannolikhet icke kunde leda till annat resultat än kampens förlängning och derefter en ärofull död, hade de åtminstone det goda med sig, att fiendernas uppmärksamhet afvändes