Dagens Nyheter – 5 maj 1873, sida 2

med 2 nte ELFTE KAPITLET. Oförsigtighet öch ädölmöd:Hvärken måne öllör stjoror Förs Bynliga på firiimblön då Raoul Sforzi -ochgubben Lehardy afreste från slottet Tauvej öch rat: teh Mörkör gynfäde älltså deras djerfva färd. I början tedo dö i skridt-och med iakttsgände af den ytterligaste försigtighet, emedan båda visste Höra väl fru TErlanges och hennes dötter böhöfde deras tjohstör. Dön bakpört; genom hvilket dö lömnat slottet, Vär så bör lägen, ätt do mäste göra en lång Omväg för att utän alltför Många Vådör komma till stora latidsvägön; som l6ddö till TOurnoil. — Min herre, sade Lehbardy med låg röst; drag åt ef tykelt och följ sedan öttör mig; vägen är här alltför smal för två ryttäre: Fem mintter senare hviskade hån: — Hort chevalier, Här ti kömmit åt någon gren? s — Nej, Svarade Räoul: . — Det vär bosynnorligt, återtog Eohärdy; jak hörde bestämdt ljudet af en gren, kom häftigt skåkädel. Kanskö ör häst siuddade vid någon buske? S — Nöj, det Har han icko gjört; Han här Köl tiden följt efter ör häst och hållit sig midt på vägen. Hvad angår det ljud ni talar