Dagens Nyheter – 3 maj 1873, sida 2

genom passet och begärde att få tala med herr Croizmore. — Nådig herre, sade han, hundra steg härifrån har jag lemnat en man — under god bevakning, det förstås — som enträget ber att få träffa or, Förgäfves harjag sagt honom att ni inte är här; han vill ej tro mig, och kan hotade att genomborra mig med sin dolk, om jag inte lydde honom. — Känner ni karlen? — Ni frågar, om jag känner honom! svarade bonden, i det han förskräckt gjorde korstecknet. O, ja! jag känner honom. Hans namn är Benoist — han är anförare för markis de la Tremblays tolf apostlar! Croizmore gjorde en ätbörd af förvåning och missnöje; men han fann sig genast. Inom förloppet af en sekund var hans beslut fattadt. -Hallåh, kamrater! ropade han; tänden skyndsamt facklorna, och sjungen med full hals en psalm. Den person, som kommer hit på besök, måste föras på den tanken att han träffat ett sällskap fromma protestanter, som samlats på denna undangömda plats för att förrätta sin andakt. Hvad er beträffar, mia vän, tillade han, vändande sig till den som meddelat honom underrättelsen om apostlachefens ankomst, så skynda er att föra hit markis de la Tremblays spion. Enligt Croizxmores befallning tändes facklorna ånyo och en andlig sång uppstämdes af hundrade röster.