Dagens Nyheter – 3 maj 1873, sida 1

oo OS on eller vill ni icke förbinda er att intaga slottet, såsom om det skedde för er egen räkning? Denna tjenst är markisen benägen att betala med den enorma summan af tiotusen guld. 6cus, hvilket belopp utgifves åt er i samma ögonblick ni lemnar Tauve i hans våld. Er står dessutom fritt att plundra slottet. Jag tror nästan, herr de Croixmore, att ett så lysande anbud aldrig förr blifvit er gjordt. Croixmore, förtjust öfver den utseigt till en storartad vinning, som sålunda yppats för honom, stod just i begrepp att förklara, det han var villig antaga förslaget, då Maurevert nalkades och hindrade honom från att uttala hvad han hade på tungan. — Hvem kallade er, kapten? frågade banditen, arg som en bandhund, hvilken störes medan han gnager på ett ben. — Pardisu! — en ädling är alltid välkommen, när helst han behagar presentera sig, svarade Maurevert fullkomligt lugnt. Jag har reflekterat öfver den roll, ni här låtit mig spela, och jag har insett, att det icke ligger inom min förmåga att uthärda dermed längre. Om ni tvingar mig att stanna, skall ett blodbad oundvikligen blifva följden. Återgif mig derför friheten, och jag förbinder mig vid min ära att, innan tre dagar gått till ända, sända er de fyralinndra guld cus ni fordrat af mig. Hin håles horn! — ni tviflar väl inte på mitt ord, hoppas jag?