Dagens Nyheter – 3 maj 1873, sida 1

herr de Tournoils misstankar började skingras. Som han likväl fruktade, att apostla-chefen ville fånga honom i en snara, frågade han: — Huru fick ni veta, att en gudstjenst skulle hållas här i afton under bar himmel, och att jag ämnade bevista densamma? — Den frågan är lätt besvarad, sade Benoist. Några af de spioner, jag utsändt för att bevaka denne Maurevert, underrättade mig om hvilken väg kaptenen tagit. Jag följde honem genast i spåren och kom sålunda ända fram till ert slott, der jag på begäran fick en vägvisare, som förde mig till er — och nu är jag här. Apostelns förklaring var så naturlig, att Croixmore blef fullkomligt öfvertygad såväl om sin fånges oskuld som om Benoists okunnighet i afseende på ändamålet med den sammankomst som här hölls. Han vände sig till Maurevert — som stod ett litet stycke ifrån dem oeh fortfarande uppvaktades af de tvänne män, hvilka erhållit order att bevaka honom — samt vinkade honom fill sig. Ehuru i själ och hjerta förargad öfver det vårdslösa och ofta stötande sätt, hvarpå han behandlades af banditen, lydde vår kapten genast kallelsen, emedan han var nyfiken att få erfara resultatet af samtalet mellan Croixmore och Benoist. — Kapten, sade Croixmore till honom, i det han pekade på zapostlarnes chef, ni ser här en af herr de lå Tremblayg tjenare, hvil