-— BV NN er hit, eller kommer ni till mig i era egna ärenden? N-— Jag kommer å min herres vägnar, genmälde Benoist efter någon tvekan; det är i hans namn jag talar... Herr de Croizxmore, fortfor han efter en liten paus, herr markisen ber att ni ville lemna honom ert bistånd, för att bestraffa en usling sem vågat förolämpa honom. Min herre har äfven bemyndigat mig att erbjuda er två hundra guld-6cus såsom ersättning för den tjenst, han begär af er. — Hvilken usling är det ni åsyftar? — Kapten de Maurovart, som är här närvarande. — Ah, kapten de Maurevert!... Ni är väl säker om att ni ej misstagit er i afseende på namnet? sporde Croixmore i en ton, som var på en gång misstänksam och ironisk, — Det är omöjligt att vars säkrare på sin sak än jag är i detta fall. — Nåväl, antag att jag vore böjd för att blanda mig i en tvist mellan er husbonde ock kaptenen, och att jag i sådan händelse skulle taga markisens parti, samt säg mig sedan, hvad herr de la Tremblays önskar att jag skall göra med hans fiende. Förmodligen är det meningen, att jag skall utlemna honom åt er? — Nej, visst inte, nådig herre; men hvad vi begära, det är att ni måtte låta hänga honom i närmaste träd. Så uppriktig var tonen i Benoists svar, att