Dagens Nyheter – 2 maj 1873, sida 2

-— 120 — hbarte öfver sig sjölf och började sitt försvaretal. — Sacrebleu! utropade han; någonting så kostligt har jag väl aldrig höft! Huru har ni kunnat falla på den galna iden, att jag skulle vära herr de la Tremblays spion? Jag spion åt markiser! — åt min dödsfiende!.. Med den minsta eftertanke börde ni förstå, Croixmore, ätt öm jag Kade åtagit mig ett sådant uppdrag, skulle-jag gått tillväga på ett helt amet sätt än jag gjort. Jag är så fullkomJigt oskyldig till den nedrighet, som ni påbördar mig, jag är så oförberedd att svara i denpa sak, att jag verkligen icke i en Hast kan hitta på några skäl, som bevisa anklagelBong orimlighet. Åh, om jag vorö brottslig, skulle jeg, minsann, icke sakna bevis för ett motsatt förhållande. Jag förstår väl att det räd, jag nyss tbgit mig friböten gifva or, till följd 8f någon för mig olycklig slump öfverensstämmer med en plan, som xi sjolf redan uppgjort; men må hin atnamma mig, om jag ser någon utväg att komma ur den klämma, hvari jag sålunda råkat. Kunde jag sqvallra på markisen; nog skulle jag göra det Hvad än må hända, glöm inte, Croizxmore, att jag är en kunglig officer samt hKörrarnes af Guise vän, öchatt hvarje oförrätt, töm tillfogas min person, skall bli strängt böstraffad. Ett ondskefällt leende upplyste banditens ansigte, då han genmälde: — Åb, kubgöns makt förskräcket mig icke