Dagens Nyheter – 2 maj 1873, sida 1

Den politiska rösträtten I Norge. Vid norska storthinget föreligger nu till afgörande, såvida saken när detta skrifves icke redan är afgjord, den äfven i vårt grannland länge omhandlade frågan om utvidgning af den politiska rösträtten. Striden är der unge: fär densamma som här; skiltaden betingas endast af de olika grundvalar, på hvilka den pol rösträtten i de båda länderna är baserad. Medan sålunda hos oss den största medborgerliga rättighet är fotad på den flyktiga makt, som ett visst penningebelopp innebär, är pX litisk rösträtt i Norge tillerkänd endast vissa klasser. Så är, enligt Norges Grundlov af 1814, politisk rösträtt tillerkänd hvarje norsk undersåte som fyllt 25 år, varit bosatt i landet i 5 år, är boende der och antingen a) är eller har varit embetsman ; d) på landet eger eller på längre tid än 5 år besitter i mantal satt jord; ec) är borgare i stad, eller i stad eller köping eger gård eller grund, hvars värde utgör minst 300 Rbdlr. Genom storthingsbeslut af den 31 mars 1821 vidtogs sådan utvidgning af dessa bestämmelser, att de, som i Finmarken varit s. k. Rettighedsmaend i 5 år, gjordes likställda med dem som ega eller bruka i mantal satt jord. Omkring tio olika förslag till utvidgning af rösträtten föreligga detta storthing till afgörande, Alla dessa förslag kunna dock sammanföras i två grupper: L:o de, som gå grundlagons väg och vilja bibehålla klasseller yrkesindelningen, och 2:o de, som vilja genomföra principen af rösträttens baserande på förmögenhet eller årlig inkomst. Den förra gruppen representeras hufvuds sakligen af ett utaf landshöfding Aall m. fl. afgifvet förslag, enligt hvilket rösträtt skulle medgifvas följande kategorier af medborgare: underofficerare, skollärare, kantorer, postskrifvare, telegrafister, personalen vid jernvägstrafiken, tullbetjenter, alla akademiskt bildade män, sjökaptener; skeppsredare m. fl. Den senare gruppen innetattar förslag från flera framstående och inom storthinget inflytel gerike män, såsom Daae, Sörensen och framför andra Sverdrup. Den gräns för rösträttens bestämmande, hvarom de flesta förenat sig, är en årlig inkomst af 100 speciedaler d. V.8. 400 rdr svenskt. Steget fullt ut, eller allmän politisk rösträtt, har ingen tinnu velat taga, men alla de — och de äro många nog — som hålla på klassoch yrkesindelningen; 80 i förslagen för öfvergång till ett annat system det första steget till den politiska röst rättens medgitvande åt alla, utan afseende på förmögenhetsvilkor eller yrke, något, som de naturligtvis frukta eller åtminstone ifrigt motsätta sig.