Dagens Nyheter – 2 maj 1873, sida 1

er RR efter en stunds tvekan, fann rådligast återtaga sin plats, i stället för att inleda en strid. — 8å der ja, yttrade Maurevert, det lilla utbrottet är öfverståndet. Drick nu ett glas vin, min käre vän, och allt är åter bra. Må vi sedan fortsätta vårt afbrutna samtal. På bvad sätt har jag sökt bedraga er? Ert uppförande vittnar om tillvaron af en hemlighet, som jag omöjligen kan ana. Banditen, på hvilken den andres kallblodighet syntes verka fördelaktigt, gjorde inga in? vändningar emot att fortsätta konversationen. — Kapten, sade. han i en ton, som inga. lunda var vänlig, orsaken till min förtrytelse är mycket naturlig. Åsynen af en spion gör mig alltid rasande. — Ah, ni har mitt sinnelag! — Det är alldeles på samma sätt med mig, utropade Maurevert. Men hvar är spionen? — Bpionen är här, kapten! — Här? upprepade Maurevert, i det han såg sig omkring åt alla sidor, Jag Ber ingen här, förutom oss sjelfva. — Ni är spionen! Bitt stilla, jag ber, och lyssna till mina ord. Kapten de Maurevert, ni är skickad hit af markis de la Trem: blays!... Nej, afbryt mig inte... Jag lofvar att, ifall ni envisas att fortfarande spela den rol, som ni åtagit er, icke förargas deröfver så mycket att jag på något sätt förgår mig mot er. Låt mig fortsätta. Ni visste utan tvifvel mycket väl, kapten, då ni kom till UT RIDDAREN SFOÖRZI ELLER VAPENBRÖDERNA. 46.