Dagens Nyheter – 1 maj 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Tio veckor i en öppen båt, För någon tid sedan räddades i Magelhaens sund af ou Hvita stjornliniens ångare kapten Wren och två af hans besättning, tillhörande förs olyckade britiska barkskeppet Elwell, hommahörande i New Brunswick och destineradt från Cardiff till Valparaiso med ballast. Elwell var ott nytt och vackert fartyg och hade femton mans bosättniog. Sedan man dubbles rat Cap Horn, upptäcktes, att eld, i följd af sjolfantändning, uppkommit i lasten, och under fem dagar gjordes fåfänga försök att släcka elden eller att närma sig någon chilenisk hamn. Två af besättningen dogo under tiden af öfveransträngning eller kanske till hälften qväfde af röken. Den 6 eller 7 december måste de slutligen öfvergifva fartyget, hvilket sjönk några timmar sedan de lemnat det. Da befunno sig då ute i Stilla oceanon på några hundra engelska mils afstånd från närmaste land. Innan man lemnade det brinnande skeppet, medhann kaptenen att framskaffa proviant för tio dagar. Han begaf sig derpå i båten med sina elfva man, jemte kockons hu stru, som var hushållerska ombocd. Vestlig vind gynnade hans kurs på Magelhaens sund, der han hoppades att träffa någon på genomfart stadd ångare. Olyckligtvis hade rodret sönderbrutits då man lemnade fartyget, och sedan man hissat ett segel gjorde kaptenen sitt bästa att styra med en åra. Regn, hagel och snö föllo utan uppehåll både innan och sedan man uppnått mynningen af Magelbaens sund, och männens lidanden voro så förfärliga, att de började duka under den ene efter den andre. De öfverlefvande xastado liken i haf vat, Det är omöjligt att baskrifva dessa stackars menniskors lidanden och umbäranden: genomvåta under hela veckor, sökte de uppehålla lifvet med att plocka musslor på öarnes klippor. Stundom vågade de sig i land för att få färskt vatten, utan att fråga efter faran af-att möta menniskoätare. Sedan alla kapten Wrens följeslagare utom två hade dött, kryssade han ännu beslutsamt mellan de talrika öarne för att söka sig fram till stora segelleden, i hopp om att blifva upptagen af någon bland de många ångare, som här passera fram, innan deras få-återstående krafter blefvo uttömda. Hushållerskan måste ha varit en qvinna med utomordentligt stark konstitution: hon hade nu öfverloft alla, utom kapten Wren och den ende qvarvarande sjömannen. Angaren Tropic, som af vidriga vindar fera dagar hindrats från att insegla i Magelhaens gund från Stilla oceanen, hade tillryggalagt omkring 50 mil genom sundet, då han fick se en båt, innehållande två män och en qvinna, hvilka gåfvo nödsignal och genåst Itogos ombord, efter att ha tillbragt 71 dagar i båten, Kapten Wren, hans matros och hushållerskan prisa högeligen den behandling, de fingo röna: ombord :på ångaren, med hvilken de lyckligen öfverkommo till England.