-—— SRV ni glömmer att, om det förbund, hvarmed ni hotas, verkligen skulle komma till stånd, måste ni bjuda spetsen åt hela provinsens adel, markis de Canilhac, den kunglige guvernören, icke ens undantagen. Nu frågar jag er, om det skulle vara er möjligt att motstå ett sådant anfall? Nej, hundra, tusen gånger nej! Slottet Tournoil skulle stormas och intagas i en handvändning, och ni — ty ert adelskap komme bestämdt att bestridas — skulle bli hängd, så fort en galge hunne uppsättas för er räkning... Nåväl, herre till Tournoil, det är från detta föga angenäma öde jag vill rädda er. Banditchefen förblef ett ögonblick tyst; han begrundade synbarligen hvad Maurevert hade sagt honom. — Kopten, svarade han slutligen, det synes mig att ni alltför mycket öfverdrifver de faror af hvilka jag hotas. För att vara er till-behag, vill jag emellertid medgifva att de äro sådana som pi beskrifvit dem. Men hvad rör det er, om jag blir hängd eller icke? Huvarifrån kommer detta stora och plötsliga intresse som ni visar för mig? Jag har aldrig förr misstänkt er för att hysa oegennyttig vänskap. onien i denna sista anmärkning undföll ingalunda Maurevert. j — Min bäste Croixmore, svarade han, det är alldeles likgiltigt för mig, om ni blir skjuten, hängd, steglad, å båle bränd eller lefvande