— Kapten Croizxmore, sade han — ty så heter ni, så vida jag ej minnes alltför orätt — när jag tänker närmare på saken, inser jag att jag snarare bör vara tacksam än misgbelåten öfver det höga pris, hvartill ni uppskattat mig. Det bevisar, att ni för mig hys ser en utomordentlig aktning. — Om jag hade ådömt er en lösen, någorlunda motsvarande era stora förtjenster, herr kapten, skulle ni behöft en konungs rikedom för att friköpa er. — Ack, herre till Tournoil, ni öfverhopar mig med artigheter! Högheten har icke förändrat er, märker jag; ni bibehåller fortfax rande samma älskvärda väsen som fordom. Var öfvertygad om att, ifall någonsin krigslyckan skulle kasta er i mitt våld, kommer jag att med ränta återbetala den uppmärksamhet som ni nu bevisar mig. —Derpå tviflar jag icke det ringaste, herr kapten. Behagar ni nu förklara för mig, af hvilken anledning ni kommit till slottet Tournoil? — Innan jag inlåter mig i sjelfva hufvudfrågan, ber jag att först få fästa er uppmärksamhet på vissa biomständigheter, som synas mig vara af synnerlig vigt. — Vi ha ingen brådska, kapten; var derföre så god och framställ ert ärende huru vidlyftigt som helst. Jag vet, huru noggrann ni är i fråga om affärer, och skall gerna samt med intresse lyssna till era ord. RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA, fö.