Dagens Nyheter – 29 april 1873, sida 2

AV bemödanden? Jag vågar knappast hoppas detta. tminstone har sjelfva början visat sig föga lofvande... Ack, jeg är orättvis, min fröken. Om icke den bedrige markis de la Tremblays funnits skulle jag säkerligen ej ha rönt den lyckan att få se och lära känna er... Jag vet icke hvarför, menen aning säger mig, att detta sammanträffande skall bringa mig lycka. Medan Raoul talade, hade Lehardy hela tiden haft sina blickar oafvändt fästade på honom. Åtskilliga gångor hade den gamle tjenaren synts vilja afbryta berättelsen ; men efter en kort tvekan, hvilken väl låtit sig förmärkas genom hans minspel, hade han hvarje gång beslutit sig för att tiga. — Ja, sade han nu till sig sjelf, han skulle vid det här laget ha varit, tycker jag, ungefär vid chevalierns ålder! Jag kommer nog samt ihåg lansknektarne, som just då färdades genom trakten; jag var på den tiden aderton år gammal. Emellertid blef mordet aldrig bevisadt; homska gissningar framkastades visserligen ibland med anledning af barnets försvinnande — men dervid stannade det också... Bahl kanske är allt blott en inbillning af mig; jag skall behålla min åsigt för mig sjelf, eftersom den icke hvilar på någon fast grund. Herr Sforzi skulle känna sig förolämpad, om jag komme fram med hvad jag kunde ha att säga, och det vore, minsann, inte att undra öfver .,,