Dagens Nyheter – 29 april 1873, sida 2

Vv -— dit han sändt mig för att fullborda mina studier, Min käre gosse, sade han till mig, Cni har nu uppnått mannaåldern och måste vara betänkt på att välja en lefnadsbana. Min förmögenhet är icke särdeles stor; jag lefver skild från verlden och har intet inflytande vid hofvet. Ni får derför ej räkna mycket på min hjelp. Det enda jag kan erbjuda er är mitt namn — ett aktadt, obefläckadt namn, men som dock ej skall föra er hvarken till höga äreställen eller stora rikedomar. Jag skulle gerna ha sett, att ni velat egna er åt vetenskapen; men efter en noggrann pröfning ef er karakter har jag kommit till den öfver. tygelsen, att ert lifliga lynne ieke skulle väl öfverensstämma med de pligter och sträfvanden, som tillhöra vetenskapsmannen. Ert sinnelag är sådant att jag tror er bäst passa för de blodiga lekar och ärofulla vedermödor, som åtfölja krigaryrket. Ja, min fader4, ropade jag, att beträda krigarens bana, det är mina dagars ständiga tanke — mina nätters dröm. MAå er vilja ske, RaoulX, svarade han; Sen hvar bör lyda sin kallelse. Vapenyrket har en ädel och ridderlig sida; riktigt uppfattadt och utöfvadt, förädlar det i viss mån sjelfva våldet. Men glöm aldrig, att svärdet i er hand blir ett mordvapen samma dag då ni, förledd af ärelystnad eller förblindad af egoism, använder detsamma för att tjena en eller an