Dagens Nyheter – 29 april 1873, sida 1

ot omständigheter visa, sedan ni ådagalagt så mycken välvilja för min moder, kan ingenting som rörer er vara mig likgiltigt. Hon gat tecken åt tvänne qvinliga tjenare, som hittills suttit vid hennes sida, upptagna med sömnad, att aflägsna sig, hvarefter hon sade till Raoul: — Ni tillåter ju att Lehardy stannar här, chevalier Sforzi? — Ni har genomskådat min önskan, fröken Diana. Hvem vet, om icke er tjonares minne, uppfriskadt genom min berättelse, kan göra mig en stor tjenst? Jag behöfver hjelp, för att skingra de skuggor som från alla sidor omgifva mig. Raoul tog plats vid Dianas sida samt fortfor ofter en stunds begrundande: — De minnen, jag bevarat från mina tidigaste år, äro så orediga att jag, äfven i detta ögonblick, frågar mig sjelf, om icke verkligheten alltför. mycket vanställts genom min fantasis inverkan. Jag tycker mig ihågkomma ett präktigt slott, talrika tjenare, lysande samqväm, krigsmän i briljanta rustningar. Bilden af en sorgsen, mild, englalik qvinna beherrskar intrycken af min första barndom. Denna qvinna måste ha varit god och älskade mig med en innerlig ömhet; ty jag har bibehållit en varm tillgifvenhet, en sann vördnad för hennes minne; och barnet är, som man vet, begåfvadt med en instinkt, hvilken gällan bedrager. BIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERBNA. 23.