Dagens Nyheter – 29 april 1873, sida 1

Få af de frågor, hvilka förevarit vid denna riksdag, torde kunna jemföras i vigt med den, som förehades i lördags eftermiddag uti båda kamrarne, nemligen den om laga fång på fast egendom. Som bekant hade k. m:t i detta ämne aflåtit proposition till riksdagen och lagutskottet hade i de väsentligaste delar tillstyrkt denna proposition. Ingendera kammaren medhann hela det af en mängd paragrafer bestående lagförslaget, men i båda voterades öfver första paragrafen, och i första! kammaren medhunnos desgButom fem. I första kammaren antogs k. m:ts af utskottet tillstyrkta förslag med 45 röster mot 25 och i andra kammaren afslogs samma paragraf med 100 röster mot 64, såsom gårdagens riksdagsredogörelse visade. Då i dylika frågor den ena kammaren eger veto mot den andra, har sålunda frågan för denna riksdag förfallit, och vi skulle ej hafva vidare omordat densamma, om den ej sammanhängde med en annan fråga, hvilken under denna riksdag spelat en ej gå alldeles obetydlig rol; vi mena frågan om den 8. k. lagbyrån. Det är kändt att häftiga strider pågått dels om huruvida detw ej borde vara en af regeringen oberoende s. k. lagberedning, åt hvilken skulle öfverlemnas utarbetandet af förslag till ändring af våra föråldrade lagar, dels — och detta måhända i ännu högre grad befogadt — om personalsammansättningen af den nuvarande lagbyrån ej vore af en beskaffenhet som icke är egnad att ingifva något förtroende. Synnerligast bar man anmärkt att främste mannen i denna lagbyrå, hr revisionssekreteraren Lindhagen, hörer till den sortens folk, som lägga sig i allting och derför hvarken hinna med att göra någonting med fullt besked, ej heller att låta vigtiga saker Skomma sig ur händerna4. Då frågan om anslaget till lagbyrån förevar inför riksdagen, blef det, som bekant, visserligen bifallet i första kammaren, men efter en ytterst häftig debatt afslaget i den andra med en mycket stor majoritet. Det blef visserligen sedan bifallet vid den gemensamma voteringen, men detta skedde med endast 4 rösters majoritet, så att utgången i sjelfva Verket kunde betraktas såsom första varningsgraden åt det sätt, på hvilket lagbyrån hittills verkat. Det var derför — äfven ur denna synpunkt — med en viss nyfikenhet man afvaktade resultatet af lördagens förhandlingar, enär detta var första gången lagbyrån prel senterade ett större lagförslag inför representationen. Skall man döma af den dervid förda diskussionen samt af frågans slutliga utgång, så äro ej lagbyråns auspicier till framtida segrar särdeles stora. Första paragrafen blef visserligen, som ofvan är nämdt, antagen i första kammaren, men