Dagens Nyheter – 28 april 1873, sida 2

; dm sa — Min goda Lehardy, yttrade Diana väinligty ni vet lika väl söm jag, i hvilken förbihdelsö vi stå till herr de: Sförzi. Har han iekö iråkat sin nuvarande förlägenhet endast dorför att han tagit vårt försvar? Vi skulle visa oss särdeles otacksamva, om vi vägrade dön första återtjenst han begär af oss: Men om Hi så ogerta följer -chövaäliern; skall jag bö ågon annan af våra tjonare göra det i ert Btällö! -— Skulle ni ålägga en ahnan tjenare ett ärende, som varit ämnadt åt mig! utropadeLehärdy, och dörvid därrade -Känhs röst af sinnösröreliö; Ni anser mig då för ön förrädare och ön usling! Ni-bar intet förtroende till min hängifvenhet eiler hederskäaslät Nådig frökör, detta är ej rätt åf er; jä, jag Bäger det äntöu er gäng, det är intö rätt af er att behardla mig så! Aldrig kände jäg tro, att jag skulle få erfara em sådan smärta, som ni ni tillskyhdat mig! Det är inte rätt — det är ihte rätt! Klara Vårar, som Lehardy förgäfves sökte tränga tillbaka med sit ktöutng fäfve; blänkte i Hans ögonvrär. Diang fördes vid åsyhön af hans bedröfvelse samt fattåde hans hand. — Ni Hår missförstått hvåd jag sade; Lebkardy, yttrade Hön. Jag skulle iiteför allt i verlden viljä såra er rättmätiga stolthe:; dertill värderar jag alltför högt en tjönare, Som varit fästad vid mig ända från den stund då jag föddes, och som alltid visat mig