Dagens Nyheter – 28 april 1873, sida 2

— 05 eft bingkränkt tillgifvenhet. Ni mottöp min begärän med så mycken motvilja, att jag fruk: tade det jag skäll göra ör ledsen, om jag visade mig etträgen. ? — Ni göra mig ledseä; fröken! utbrast den gamle tjenaren. Är sådätit väl möjligt? . i Jag hade örätt, nådig fröken! Hvar öch ör här sina fel; förlåt min vresighet: Långt ifrån ätt icke: vilja ledsaga herr Sfotel, är jag förtjust öfver detta tillfälle att tjona honom. Jag går att sadla hästarna. — Mej, stanna, Lehardy, sade Diana; hörr chevaliorti ämnar icko bryta tupp, förrän mörkret inträdt; — Jag är glad öfver att Höra detta, gonmälde Loehardy med en suck af lättnad; ty jag inser mor än väl; att det vore allt annat än försigfigt ätt; så länge dager är, lemna slöttet. Min -Herre, fortför Han efter hågra sokunders tvekan; alltsedån er. ärkomst till Tauve har jag erfarit en liflig sönskan ätt göra er en fråga — tillåter ti mig att främställa densamma? — Tala, min vän; geade Raoul —— Nåväl, herr chevalier, hvad jag skille önska veta, döt är om ni härstammar från någon familj, tillhörande denna provins? — I hvad afseende kan min härkomst intresserå ör? — Det är blott åf nyfikenhöt jag frågar — derom ber jag er vara förvistad, Hörr ches valier. Jag tycker att ert ansigte inte är mig