Dagens Nyheter – 26 april 1873, sida 1

Kom och bjelp mig att spänna på mig harnesket, Raoul. Mina damer, innan jag aflägsnar mig, anhåller jag att få betyga er mia vördnad. Angelägen om att erhålla en förklaring öfver det gåtfulla samtal han åhört, tog Raoul kaptener under armen och lemnade i hans sällskap mottagningsrummet. — Huvilka äro dessa hugenotter, som mni talat om; och för hvilka fru TErlanges synes hysa ett så djupt förakt? frågade han. — Jag vill tala fullt uppriktigt, genmälde kaptenen. Dessa män äro banditer af värsta sorten. För omkring fyra år sedan bildade de en trupp och tjenade hans majestät; men illa lönade som de voro och fördömda af allmänna meningen, sleto de bara ondt. En dag, då nöden var stor och i följd deraf förbittring rådde bland dem, beslöto de upphöra att tjena kronan och i stället börja göra affärer för egen räkning, Deras kornett var en slug, ärelysten och djerf karl. De anförtrodde ho: nom sin afsigt och förklarade sig önska att han skulle bli deras kapten. Han gick in på förslaget. Icke lång tid derefter, fortfor de Maurevert, bemäktigade de sig genom list det starkt befästade slottet Tournoil och nedgjorde dess garnison. Som de sedan icke kunde påräkna: någon skonsamhet från katolikernas sida, slöto de sig till det calvinistiska partiet. Hugenotterna hade ivgen anledning att vara stolta öfver sina nya bundsförvandter; men BIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA. 4.