Dagens Nyheter – 25 april 1873, sida 3

Article Image
TILL SALU. p5,SIGERID FLODINS förlag har utkommit A 8 rår i glacbomslag : HIN HUSTRU OCH JAG MM Mrs Harriet Beecher Stowe. Denna roman hör till den produktiva författainnans aldra bästa: den är en särdeles tramstände roman. Dickens skulle icke tvekat att utsätta itt namn under skildringar sådana som den af Newyork, den stad, der det hvarken finnes tro, Lopp eller -barmherlighat, af tidningen Stora Folkväldet och dess redaktion (med ett särskilt lopartement för humbug) m fl. Romanens heros ir en varmhjertad litteratör, som vuxit upp i en stilla vrå af Nya England, der hans far var prost: van har en barndomsflamma, som dör ifrån honom; en studentflamma-; som gifter sig med mn rik åsna; och träffar slutligen den rätta. De första ruritanerna lade i Amerika grunden ill ott själslif, öfver hvars rika utbildning man för. vånas, när man vant sig att tänka sig Nordame: ka sem ett land, der man endast skräflade poli. 5 AREA dollarn och bildade humbugsbolt för alla tänkbara och otänkbars användningar a! ingkraften. Romaner som denna kunna emeller: id lätt taga en ur så gammalmodiga föreställnin: sär. (P. o. Inr. Tidn. Medgifvas måste, att mrs Beecher Stowe gått ramåt äfven i konstnärligt afseende. I samma mån som hennes idter vunvit i klarhet och styrka, har hon äfven frigjort sig från mycket af den sentimentalitet oeh öfverdrift, fom i början ut: märkte hennes skaplynne och tryckte sin prägel hennes skapelser: Den stora produktiviteten ar icke släpat ut hennes ennes stil har ivärtom dervid vunnit i mjukhet, friskhet och behag. Såsom ott talande bevis bärpå kunna vi införa just den föreliggande berättelsen Min hustru och jag,. öfversättningen är gjord med sär. åeles omsorg och förtjenar särskildt beröm. (N. D. A.) Här som 1 alla hennos föregående romantiska skildringar, utmärker bennes penna sig på samma oehagliga sätt, Med ett alltid öppet öga de i L jelifvets förhållanden städse djupt ingripande skiftningarne af olika själsegenskaper, verldsupp: fattningar och anlag, förstår hon så väl att på stt letvande, stundom till och med lekande sätt ramställa och grupperna sina sitae a taflor. (östg.

25 april 1873, sida 3

Thumbnail